Har spenderat dom senaste dagarna på sjukhuset. Åkte in till förlossningen i måndags med en blödning och har legat där tills igår då jag ÄNTLIGEN fick åka hem (skönt).

Fick inte åka hem första dagen för att dom ville ha mig på observation så att jag inte skulle blöda mera. Fick även ha en sån där apparat på mig som mäter sammandragningarna och lyssnar på bebisens hjärtljud. Efter att jag haft den på mig så kom de in och ville undersöka mig för att jag hade så många sammandragningar. De undersökte mig och trodde då att det var på gång med förlossning. Och jag fick PANIK. Men efter det så lugnade det ner sig i magen och efter några timmar så kom de in igen och satte på den där apparaten igen. Hade fortfande massa sammandragningar, men lill skruttan mådde bra iallafall.

På tisdagsmorgonen så kom de in och kopplade på apparaten igen. Och jag hade fortfarande massa sammandragningar och nu var de så regelbundna så de ville göra en till undersökning. De sa att jag var öppen 1 cm. Och jag fick ännu mer PANIK än vad jag fick på måndagen. Dom förklarade då vad som skulle kunna hända och så vidare. Vi fick även prata med en barnläkare som förklarade vad som skulle hända med lillan om hon ville titta ut nu.

Vart sedan förflyttad till en avdelning där jag fick ligga tills på onsdagen helt själv. Fick då ha apparaten på mig då med, och senare så kom en doktor in och frågade om jag ville åka hem och JA skrek jag nästan. Hon sa att om sammandragningarna vart värre och smärtsammare så skulle jag höra av mig till dom eller om det hände något annat.


Så nu sitter jag här hemma med sammandragningar och är lite besviken för att jag missade min studentskiva. Men vad kan man göra? Det är sånt som händer. Men jag är glad över att vara hemma och att lillan mår bra där inne. Så vi får väl se vad som händer om sammandragningarna vill ge sig eller om det kommer att fortsätta. Det är sånt som märks. Men jag mår bra iallafall!! =)